Jag befinner mig just nu i Amadores, Kanarieöarna. Långt bort från bowling, närmare bestämt 20 km. Så långt är det till Maspalomas. Men eftersom handbagaget är begränsat till 5 kilo fick jag inte med mig mitt klot.
Vädret, stranden och havet är fantastiskt men jag har inte ro att ligga stilla längre än en halvtimme. I stället blir det vandringar i bergen. Det som slår en först är att det lokala språket uppe i bergen är norska. Vi brukar vandra till “Norskeplassen”, ja det heter till och med så på Google Maps. Det är drygt 6 km vandring enkel väg och sista 4 km innebär också cirka 400 höjdmeter. Hela tiden möter vi norrmän. Medelåldern är ungefär som på en Milanträning och alla är så fruktansvärt vältränade. Jag går med min svåger Aage, 74, även han norrmän. Vid nästan varje brantare backe ropar han “attack” och springer uppför. För 10 år sedan brukade jag haka på men trots att jag nu går upp visar pulsklockan ibland över 170. Väl uppe på toppen står Aage utvilad och väntar: “Kom igjen, nå må vi vidare”.
Ja, det är tufft att vara på semester. Ibland är det för varmt. Jag har också fått sand mellan tårna, solen i ögonen och det har till och med hänt att ölen varit ljummen.
Nu är det snart bara en vecka till KM, jag längtar.
Pokal är inget att jaga. Bättre att jaga julskinka 😉