Okategoriserade

Många om budet

I samband med städningen av minibussen i fredags kväll upphittades en form. Svårt att säga vem den tillhör, eftersom så många påstår sig ha tappat formen i onsdags under tävlingarna i Visby. Under torsdagens bankett hade ju alla funnit formen, tycktes det. Ett mysterium! Ring till UK-chefen och berätta hur din form ser ut!

Tillkännagivande

BK Milans priskommitté har, precis som akademien, fyllt på vid sitt bord med nya fräscha kulturprofiler. Efter överläggning har dessa utan vånda enats om årets pristagare i hemsidans skaldekonst.

Som alla tidigare år går priset år 2019 till Kaká.

Kommitténs oanständige sekreterare meddelar motiveringen:

För att han, återigen, med ett oförlikneligt och även för illitterata helt begripligt språk, på ett positivt sätt åskådliggjort och illustrerat våra, inte alltid så lättbearbetade, förehavande inom olika processer.

Du får ingen medalj

Jag råkade slå på morgon-TV på förmiddagen. Där spelade Sven-Ingvars sin nya låt, “Du får ingen medalj”. Det kändes som ett slag i ansiktet efter det vi har upplevt under veckan på Gotland. Hur ska då inte Donadoni känna, som i sista starten dalade ner från silverplats till en fjärde. Han slog i särklass högst av alla 21 i vår trupp med sina 1065 på de elaka ansatserna. Livet är inte alltid rättvist. Tillsammans med Castello blev han också bästa tvåmannalag från Dalarna med en fin 11:e plats.

Medaljens baksida

Det var ju kul att få en bronsmedalj och framsidan pryds av ett bowlingklot och tre käglor, vilka symboliserar dem som stod kvar efter varje försök. Medaljens har också en baksida. Där står ordagrant “Näst sist av fyra deltagare, med ett snitt knappt överstigande normal motorvägsfart.”

Ingen blev dyngrauk

Äventyret är över. Alla är någorlunda välbehållna hemma. Våra 12 tappra milankrigare drog i härnadståg till Gotland för att vinna ära, guld och berömmelse. Det var lätt att inta ön. Av Peter Hultqvists stora nya försvarsstyrka syntes inte ett spår. Det bidde till slut en bronspeng. Det var Laudrup som, trots skada, kunde bärga en hedrande tredjeplats. Men vi vann i vanlig ordning banketten. Ingen hade skvätt på sig så mycket raukvatten som vi. Det låg en skön doft av Aqua Vera över hela festlokalen. Vi var också mest högljudda. När Laudrup kallades upp på scenen, visste jublet inga gränser. Problemet var bara att han satt på muggen och kollade basketresultaten. Pinsamt! Vi kommer att hissa upp hans matchtröja i taket på San Siro i stället. Våra medföljande slavinnor Ulla och Inga-Lill glänste och tog hem en guldmedalj och en brons. Vi gratulerade artigt, men det drog onekligen en viss vanära över oss modiga herrkrigare.

Lopez satsade stort. Dagen innan avresan slängde han sina klot i Faluån och åkte till Sandviken och köpte två nya, glänsande, självsökande missiler. Han har inga spärrar den mannen. Det hade han inte på Gotland heller, men i den sista serien rullade han in 242. Vet i sjutton hur det gick till. Han döptes på fläcken till Patrik Sjöberg, men våra medföljande väninnor tyckte att han mest liknade en gammal, rostig Volvo 242, vilket numera är hans nya artistnamn. Kärt barn har många namn. Vi kommer inte att hissa upp hans matchtröja i taket.

Dagsutflykten till Fårö blev resans höjdpunkt. Ingmar Bergmans ande vilade över ön. Plötsligt stoppades vi av Håkan Söderkvist. Annars måste det ha varit hans bror. Så lika var dom. Han hette i alla fall Gren. En jättelik asp hade fallit över vägen. Vi fick vänta en halvtimme, medan han kapade stammen och plockade bort gren för gren. Hungern höll på att slita oss i bitar. Alla näringsställen var stängda. Mazzola, med tre brutna revben, lotsade oss till raukparken på västra sidan av ön. Vår största skönhetsupplevelse under resan, med undantag för Volvos 242. Själva Visby var också en höjdare. Så gammal, så vacker, så välskött, så trygg. Att gå genom stadens gränder om nätterna kändes betydligt tryggare än i Falun. Ett varmt tack till Hans Engström, som hade planerat resan på ett föredömligt sätt.

Balotelli och Kakà separerar

Efter att ha bott tillsammans i 10 år har nu Balotelli och Kakà beslutat att gå skilda vägar. Det var en incident natten till fredagen på ett hotellrum i Visby, som fick bägaren att rinna över. Vid tvåtiden på natten drömde som vanligt Kakà om stora bedrifter på fotbollsarenorna. Man mötte Djurgården och han blev omkulltacklad å det grövsta. I verkligheten for han ur sängen, roterade runt sin axel och landade med en kraftig smäll på höger höftkula i det hårda parkettgolvet. Det var en extra mardröm för honom att titta upp och se Balotelli lutad över sig. “Du behöver väl inte tackla så hårt”, skrek Kakà och tog sig åt sin ömmande höft. En rekonstruktion visar att han utfört en dubbel Mollbergare med skruv. Efter 50 års harvande på bowlingbanorna har han nu alltså äntligen fått skruv. “Det har varit en fin tid tillsammans”, säger Balotelli i en kommentar, “men jag minns med skräck också Vårby 2012, när han hänsynslöst sparkade mig ur sängen. Nu blir det enkelrum i fortsättningen. Han har ju blivit så konstig i sängen, men vi skiljs som vänner.”

Varför det är nästan omöjligt att spärra en 7-10 split i bowling