Okategoriserade

Förödmjukad i Idre

Är precis hemkommen från en vecka i Foskros/Idre tillsammans med fru Laudrup och döttrarna Ida och Elin samt Idas kille Adam. I fredags berättade ”barnen” att de skulle överraska mig med en aktivitet på Idre Fjäll. Aha, tänkte jag, det blir downhill cykling. Lite läskigt men cykla kan man ju. I väntan på aktiviteten går jag med hunden Harry på en grusväg. Möter en cyklist som tvärnitar och ropar ”hej”. Det visar sig vara Mazzolas svåger Mats K som är ute och tränar kring Burusjön. Det ska sägas att Mats är en idrottsman med bollsinne. Vi försöker få honom att börja med bowling. Jag berättar att jag ska på en okänd aktivitet på Idre Fjäll. ”Det är nog bowling”, säger Mats. Självklart, ingen läskig downhill på cykel. Jag tänker också att det står lite prestige på spel, jag har allt att förlora och inget att vinna. Fru och döttrar slår jag lätt, inget snack om saken. Adam är jag lite osäker på men blir lugnare när han berättar att han bara spelat bowling några gånger.
Inne i hallen, 6 banor. Vi är fem på en bana men ska i alla fall hinna en serie var. Hallklot förstås, men det ska väl gå bra. Jag börjar. Tänker att jag ställer mig ganska i mitten, lägger ut bollen på andra pilen med aningen skruv. Träffar andra pil klockrent, skönt. Men vad händer? Klotet försvinner ner i vänster ränna halvvägs ner. Nåja, jag har ju andra slaget. Flyttar rejält till vänster, lägger ut klotet klockrent över andra pilen igen. Kom lite längre ner i banan den här gången innan klotet försvinner ner i rännan. Nu är Adam på tur. Han behöver bara ett slag. Klockrent i fickan och strike. Samtidigt ser jag att vi har en åskådare, Mazzolas svåger. Han ser glad ut, i alla fall skrattar han åt något. Mazzola och jag har sagt till honom att om han tränar hårt kan han kanske komma upp i vår klass. Efter tre rutor har jag fyra poäng och ungefär så fortsätter det. Elin tar det lite lugnt på slutet av serien för att jag inte ska sluta allra sist.
Ska vi åka på träningsläger till Idre Bowling nästa år?

Vilken framtid!

F-lagets prestationer i dagens match mot IFK Sala visar att vi går mot bättre tider. Det bör bli en klart positiv utveckling. Med ett snitt på 146 finns utvecklingspotential av sällan skådat mått. Om det dessutom kommer mera lättspelade profiler på vår hemmabana finns det inga gränser.

Matchen förlorades med 3-17. Bäst i BK Milan F var Balotelli, Liedholm och Llorente.

Den ljusnande framtid är vår!

Fiskfärs

Dubbel-torsk har man ju hört talas om, men dagens tänkta segertåg i syd blev rena fiskfärsen. Triss F och Wege malde båda ner oss utan pardon. 9-11 och 9-11. Så förnedrande. Det som vi lärde oss på träningslägret var som bortblåst. Vi måste ända berömma Jaap, som inte fick spelet att stämma, men ändå noterade 764 + 743, Juniors 718 var hyfsat liksom Maldinis 696. Det här måste gå att förbättra. Redan i morgon, söndag, och vid nästa lördags klubbderby. Då vet vi i alla fall var poängen stannar. Donadoni skadade sig i första matchens första serie. En bristning i vaden gjorde att han fick bryta och ge sig av till apotek för inhandling av medikamenter. Kakà fick hoppa in lite abrupt och gjorde ingen människa glad. Tur i alla fall, att vi för en gångs skull, reste med resurs i bagaget.

Jag minns den ljuva tiden

För ett år sedan mötte vi serieledande Wege borta. Vi var kraftigt nederlagstippade, blev utspelade i början, men nådde lite tursamt 6-7 inför den sista serien. Vad hände? Plötsligt började vi storspela, samtidigt som Wege misslyckades med allt. Vi satte 5-0 till det säregna slutresultatet 11-7. Junior 784, Jaap 779 och Maldini 761 ledde trupperna. Bra vibbar. Vi kopierar upplägget i morgon.

FredagsEurojackpot

Här kommer några rader till kvällens dragning på Eurojackpot! Potten gick inte ut förra gången så jag satsar på att vi kammar hem den!

Baresi ordinarie

Jonas Augustinson (Baresi) efterträder Patrik som hallföreståndare. Patrik arbetar september månad ut. Vi tackar honom för mycket gott samarbete genom åren och önskar honom alla lycka i Rättvik! Samtidigt välkomnar vi vår “gamle” klubbkamrat Baresi i sin nya roll och ser fram mot positivt samarbete.

Bra missförstånd

I en mossig forntid tog klubben beslutet att endast hemsöka medlemmar, som fyller 50 eller 100 eller båda. Ett bekvämt beslut. Då inställer sig frågan hur många av gårdagens välkomna gäster, som kom i tron att det var 50 eller 100. Sannolikt det sistnämnda med tanke på mina prestationer på bowlingbanorna under senare år. Hur som helst Milans Manskör gjorde sitt historiskt mest glimrande framträdande på en hittills tämligen okänd, akustikrik faluscen. Ett varmt Tack för all underhållning, mail, blommor, presenter och leenden! Det blev en riktig lyxdag för mig. Välkomna tillbaka om 20 år, eller tidigare! Då blir det ännu mer glaskross