Jag gick till hallen i lördags för att analysera Milan F. Varför dom förlorar så ofta och så stort? Jag bullade upp rikligt med glass, Mer, mazariner och bananer och sen började jag granska. Jag fick lägga ner projektet redan efter en serie. Dom spelade ju så himla bra! Och det var breda leenden, precis som Lars Berghagen sjöng så vackert om på 80-talet. Det var i första hand Weah, Yamaha och Totti, som spred varma leenden omkring sig, oavsett om dom strajkade eller kastade i rännan. Sånt där smittar av sig. Snart log hela hallen. Vi har nog hittat en framgångsfaktor inför vårt spännande div 4-äventyr.