På 1400-talet beslutade man i den tyska staden Rothenburg ob der Tauber att bygga en ny ståtlig kyrka med två torn i gotisk stil. Man anlitade Europas mest framstående kyrktornsbyggare. Jag har glömt vad han hette, men vi kan kalla honom Helmut. Han fick i uppdrag att rita och bygga det ena tornet. Det andra skulle byggas av en av hans lärlingar. År 1485 stod kyrkan klar. Hela Rothenburgs befolkning kunde konstatera att lärlingens torn var oändligt mycket vackrare och ståtligare än Mästarens. Helmut pallade inte för detta. Han klättrade upp i sitt torn och hoppade rakt ner på kullerstenstorget. Utgången var given. Makabert!
Men ni ska veta, att så känner också jag, som Mästare i Kakademin. När jag ser hur alla mina 6 lärlingar, t o m Lopez, springer förbi mig i resultat- och rankinglistorna. Det är smärtsamt. Så oerhört smärtsamt. Det var inte så jag hade tänkt mig. Jag måste naturligtvis, liksom min kollega Helmut, ta konsekvenserna av det inträffade. Efter matchen i lördags gick jag ut till bilparkeringen och hoppade från trottoarkanten. Det gick bra, eller dåligt, beroende på hur man ser på det. Till veckan kommer jag att hoppa från 1-meterssvikten i Faluns nya, vackra badhus. Det blir inte billigt, men jag är ganska säker på att mina lärlingar skramlar ihop till entreavgiften. Jag har swisch numera. Sedan hoppas jag förstås att personalen kommer ihåg att fylla vatten i bassängen den aktuella dagen. Vi får se hur det går. Det blir nog inte ett hopplöst fall i alla fall.