Är precis hemkommen från en vecka i Foskros/Idre tillsammans med fru Laudrup och döttrarna Ida och Elin samt Idas kille Adam. I fredags berättade ”barnen” att de skulle överraska mig med en aktivitet på Idre Fjäll. Aha, tänkte jag, det blir downhill cykling. Lite läskigt men cykla kan man ju. I väntan på aktiviteten går jag med hunden Harry på en grusväg. Möter en cyklist som tvärnitar och ropar ”hej”. Det visar sig vara Mazzolas svåger Mats K som är ute och tränar kring Burusjön. Det ska sägas att Mats är en idrottsman med bollsinne. Vi försöker få honom att börja med bowling. Jag berättar att jag ska på en okänd aktivitet på Idre Fjäll. ”Det är nog bowling”, säger Mats. Självklart, ingen läskig downhill på cykel. Jag tänker också att det står lite prestige på spel, jag har allt att förlora och inget att vinna. Fru och döttrar slår jag lätt, inget snack om saken. Adam är jag lite osäker på men blir lugnare när han berättar att han bara spelat bowling några gånger.
Inne i hallen, 6 banor. Vi är fem på en bana men ska i alla fall hinna en serie var. Hallklot förstås, men det ska väl gå bra. Jag börjar. Tänker att jag ställer mig ganska i mitten, lägger ut bollen på andra pilen med aningen skruv. Träffar andra pil klockrent, skönt. Men vad händer? Klotet försvinner ner i vänster ränna halvvägs ner. Nåja, jag har ju andra slaget. Flyttar rejält till vänster, lägger ut klotet klockrent över andra pilen igen. Kom lite längre ner i banan den här gången innan klotet försvinner ner i rännan. Nu är Adam på tur. Han behöver bara ett slag. Klockrent i fickan och strike. Samtidigt ser jag att vi har en åskådare, Mazzolas svåger. Han ser glad ut, i alla fall skrattar han åt något. Mazzola och jag har sagt till honom att om han tränar hårt kan han kanske komma upp i vår klass. Efter tre rutor har jag fyra poäng och ungefär så fortsätter det. Elin tar det lite lugnt på slutet av serien för att jag inte ska sluta allra sist.
Ska vi åka på träningsläger till Idre Bowling nästa år?
