Mazzola var på förhand tippad som en av favoriterna i M65, Cykelvasan 45 km. Det gick inget vidare. Han underpresterade och slutade på 21 plats av 42 i sin åldersklass, eller 297 plats av totalt 581, en klar besvikelse.
Men, vänta ett tag. Det låter inte som vår Mazzola, han som sprungit många maraton med bara två ”dåliga” lopp (3,00 och 3,05). Någonting måste ha hänt. Jag ringer upp honom för att få klarhet.
– Berätta Mazzola, hur gick det här till?
– ”Jo, jag startade i första startled, gick ut hårt och låg med i täten. Efter 2,5 km började det låta flapp, flapp, flapp. Jag tittar mig omkring men ingen av mina medkombattanter verka ha fel på sin cykel. Återstår bara min cykel, jodå….punka på framhjulet. Går tillbaka till start, 3 km, får punkan fixad och startar en gång till. Nu 9 minuter efter sjätte och sista startled totalt 34 minuter försenad.”
– Jaha, så då gav du upp?
– ”Nej, för bövelen. Jag körde slalom, höll ungefär samma fart som Balotellis bowlingklot och då förstår du, då gick det undan. I slutet kom jag ikapp några från 1:a startled.”
Vad skönt, då fick vi en förklaring. Efter lite räknande kommer jag fram till att Mazzola ”egentligen” slutade på 52 plats i totalen och femma i sin åldersklass, trots sick-sackande mellan andra cyklister. Nästa år är det H70. Jag tror han vinner.
