Nyss hemkommen från tre dagars semester med vandring tillsammans med mina syskon i barndomens fotspår i Motala, staden med de höga popplarna och den låga moralen. Det gick snett direkt. Jag frågade efter tågvärden Oscar. “Han slutade för tre år sedan”, svarade den nya fräscha tågvärdinnan korthugget. “Ge mig då åtminstone Liedholm som lokförare”, krävde jag. “Vi har ingen med det namnet.” Klart att jag surnade till. Tio minuters försening i Ludvika och ytterligare tio minuter i Lindesberg gjorde inte saken bättre. Läget i kupén var nu något spänt. Jag tröstade mig med en kopp kaffe och en mazarin. Det gick inte att komma in i förpackningen. Mazarinen hade med åren ingått en kemisk förening med det omgivande plasthöljet. Jag gick bort till min kära tågvärdinna och frågade om mazarinen var från första eller andra världskriget. Det skulle jag inte ha gjort. Hon skulle anmäla mig för me-too, sa hon. “Varför?” “Jo du har tittat begärligt på mig hela resan”. “Men det var väl för 17 inte jag som valde din urringning i morse”, genmälde jag. När jag på spänstiga pensionärsben hoppade av tåget i Motala, skrek hon “Fuck You!” efter mig. “Ja, tack!”, svarade jag. Jag hade missförstått budskapet. Man är ju inte helt bekväm med det moderna språkbruket.
Vidare till Folkets Hus. “Minnen från Motala”. 400 personer samlade i teatersalongen för att se bilder och filmer från Motala förr i tiden. Ett intressant sportsjok med stadens stora söner Gösta Löfgren (fotboll), Reine Wisell (motor, Tomas Magnusson (skidor) och Anders Homertz (simning), men inte ett ord om Kakà. Tog en nattvandring runt Stora Torget. Popplarna var både höga, långa och många, men av den låga moralen syntes intet.
En underbar frukost på hotell Nostalgi med utsikt över den blanka Vättern gjorde livet glatt igen. Ur högtalarna strömmade ljuv musik från 50- och 60-talen med Sven-Ingvars, Owe Törnqvist och Carl-Anton. Alla blev på gott humör. Måste kolla i mobilen om UK-chefen hade gjort sitt jobb. Var jag uttagen till A-laget, F-laget eller B-laget. Ingetdera! Jag hade svårt att förklara för mina syskon. Med ens stod det klart för mig. Min bowlingkarriär är slut. Men jag fick i alla fall se popplarna ännu en gång.