Vi kommer till tolfte hålet på Samueldal. Etthundrasextio meter uppför. Framför green till vänster lurar en stor, djup bunker. Till höger en reslig tall och ännu en bunker. Jag slår ut först. En träfemma som lägger sig kort i greenkant. Nordahl väljer mellan en järnfemma och en träsjua, allmänt kallad gubbräcer. Det blir sjuan. En perfekt swing, bollen, en Callaway, landar bakom bunkern och studsar upp på green. ”Kan vara lite för lång, den där” hör jag honom säga.
Att dra golfvagnen uppför den backen är för det mesta tungt när man slagit bolljä …i bunkern eller i tjockruffen till höger. Vet man att bollen är på green är stegen raska och ungdomliga.
Ingen boll syns till på green. Vi letar längre fram, i ruffen bakom. Ingen boll. Nordahl går mot flaggan.
DÄR ligger den, i hålet, vilande mellan hålkant och flaggan!
Vilken kille den där Nordahl, och vilket HIO på det svåraste korthålet.
Grattis Kent och jag ser fram mot champagnen! ? ??♂️ ?
Vilken hjälte! Men inte så oväntat egentligen. Han är ju en mästare på att hitta hålen även i bowling.