Dag: 22 juni 2019

Sluta cykla!

Midsommarafton skulle bli vår stora cykeldag efter Mazzolas anvisningar. Upp i ottan. Dopp i havet. 19 grader. Livet lekte. Ut i klorofyllen. Nu skulle vi njuta av Ölands utecaféer och restauranger fram till midnatt. Glass vid Café Sjöstugan, delikat lunch på Norrings Creperi. Upp till Slottsruinen med majstångsresning och dans med gamle skridskovärldsmästaren Jonny Nilsson i spetsen. Ner i dalen mot havet. Upp igen mot Kungens kaffetorp vid Solliden. I den sista branta stigningen satsade jag allt för att hålla bowlingbenmusklerna i trim. Jag ville testa den trögaste växeln och slet som ett djur. Det var då det SMALL! “KÄDJAN hoppade av”, skrek min personliga assistent. “KEDJAN heter det”, skrek jag tilbaka, “och förresten så har den gått rakt av”. Vi drog våra cyklar upp till torpet, läste på skylten “Öppet hela sommaren, varje dag kl 11-18”. Men det var så stängt det kunde bli, mitt på eftermiddagen. Jag bestämde mig på ögonblicket för att bli republikan. Lyckan hade bytts till djup förstämning. Två mil hem, att vandra i gassande sol. Vem minns inte tremilamarschen i lumpen? Varmast i Sverige, kunde vi läsa på mobilen. Så käckt. Två ökenvandrare strövade hemåt, troget sida vid sida, trots att den ena kunde ha cyklat. Det är kärlek det.

Vi nådde slutligen Borgholm City och hittade ett folktomt konditori, som just skulle stänga. På andra sidan gågatan kunde vi läsa skylten “Ahmadelas väskor och cykel”. En märklig kombo. Inne på väskaffärens bakgård hade man en cykelverkstad, som drevs av två unga turkiska pojkar. “Har ni verkligen öppet på Midsommaraftons kväll?” “Ja vi hålla öppet när kunderna behöver oss”. Dom fixade cykeln på direkten. Livet är verkligen som ett lotteri. Vi kunde utmärglade, men glada, cykla den sista milen hem. Där blev det matjessill och läcker, ny, självupptagen färskpotatis. Lika självupptagen som jag själv. Vem vill köpa min cykel?