Var var Honda?
Våra medlemmar bara reser och reser. Under hösten har ständigt i genomsnitt 4 milaneser befunnit sig utomlands, bland kackerlackor, klockförsäljare och ficktjuvar. Så kan vi inte ha det. Jag personligen är förbaskad, chockad och besviken på mig själv. Jag gick på det klassiska kart-tricket. Ett vänligt medelålders par gled upp vid vår sida på trottoaren, mitt på dagen. Dom vecklade upp en stor karta mellan oss och bad om hjälp med att hitta vägen till shopping. Samtidigt närmade sig en man framför oss. Han gav mig en skuldertackling, så att jag tappade fotfästet för en stund. Han försvann snabbt från platsen. Jag chockades. Jag förde instinktivt ner handen i min högra framficka på shortsen. Där grabbade jag tag i en manshand, som jag drog upp ur fickan. I hans hand fanns min plånbok med reskassa och bankkort. Jag blev än mer chockad. Att påträffa en manshand på sitt innanlår är ju inget man drömmer om direkt. Men nu drömmer jag om det ständigt. Ligger vaken om nätterna och grubblar. Nåväl, jag lyckades ta tillbaka plånboken, spärrade kortet som varit utanför min kontroll under 10 sekunder eller 10 minuter. Jag vet inte. Jag var hyperchockad. Min fråga är nu, var höll klubbens säkerhetsansvarige hus? Nu när han som bäst behövdes.