Efter två dygns njurstensanfall körde sambon in mig till vårdcentralen i Borgholm tidig söndagmorgon. Hon tyckte att jag började bli gnällig. Dom skulle öppna om en timme. Jag var först i kön kvidande ute i den gassande solen. Efter en stund kom det en liten nordafrikan med en liten fruktpåse i handen och ett enormt hår à la Marcello i Real Madrid. På stapplande svenska bad han mig hjälpa honom in via en apparat på väggen med stor display. “Jag jobba här”, sa han. Vi tryckte på alla upptänkliga knappar och pilar och fick efter några minuter kontakt, antagligen med Landstingens call-center i Pajala. “Vi vill in på vårdcentralen”. “Vilken vårdcentral?”. “Vårdcentralen i Borgholm!” Vilken vårdcentral i Borgholm?” “Vi kan se havet”, skrek jag. Då bröts samtalet. “Jag knacka fönster”, sa min nyfunne afrikanske broder”. Han släpptes in, men jag fick ligga kvar på parkbänken. “Vad skönt”, tänkte jag, “att våra invandrande vänner är beredda att ta ett städjobb på en vårdcentral en tidig söndagmorgon. Ett jobb som vi svenskar inte vill ha.
Till slut släpptes även jag in och togs emot av en sjuksköterska, som tog blodprov, urinprov, blodtryck m m. Så fick jag komma in till doktorn. “Hej Mats”, sa han och presenterade sig som Mohamad Khalili. Det var min vän “städaren”, som var läkare. Han klämde, tryckte och slog på min rygg och min mage. Sedan tog han fram en helvetiskt stor hästspruta och körde in i vänster skinka. Inom 5 minuter hade den förlamat alla närliggande organ och vänster ben ända ner till knät. “Om inte morron bra, jag skjuta dig Kalmar”, sa han vänligt. “Har ni inga alternativa avlivningsmetoder?” invände jag. “Nej, du lita mig”. Jag började bli lite salig. Jag såg Beatles, regnbågar och Lill Lindfors framför mig. och jag tänkte, “Mohamad har säkert simmat över Medelhavet för att få mig klar till ligastarten.” Jag erbjöd honom på stående fot att bli klubbläkare i BK Milan. Vår nuvarande läkare Maldini har inte så mycket mer att ge, tycker jag. Mohamad börjar den 1 april. Jag vinglade hem. Efter 5 dagar försvann den förhoppningsvis sista stenen. Vänster bakben släpar fortfarande. Jag får nog korta av ansatsen.
???????????