Efter-VM

I dagens vackra vårväder passade jag på att testa stora Mördarbacken. Jag lade på tjockt med solvalla under mina 43-or och travade uppför. Spåren var något i hästväg och ibland sjönk man rakt igenom snön och ner i den underliggande leran. Man fick ett s k lorthugg, som kan förstöra vilken fin tävling som helst. När jag hade nått krönet ringde jag till Vem som Helst och klagade på de sladdriga spåren och påtalade samtidigt att det hade förekommit langning helt öppet under VM. Han hävdade att luften numera hade gått ur honom och att det var en FIS-fråga. När jag gick i mål nere i skidstadion ville jublet aldrig ta slut. Jag jublade som en besatt. De två i publiken satt blundande på backhopparläktaren och fixade årets första solbränna.