Vid Kopparligans julbord satsade vi helhjärtat på att få maximal tyngd i det följande bowlingspelet. Tyvärr inte riktigt tillräckligt eftersom ingen Milanspelare gick till finalomgång. Håkan och jag var närmast med en delad sjätteplats bland de 30 deltagarna. Hade vi tryckt in ett par revbensspjäll till hade vi sannolikt blivit finalister. Den broderligt uppnådda lika poängen kan ses som ännu ett utslag av Milans speciella laganda.