Det svåra samtalet
Idag på förmiddagen blev jag uppkallad till UK-chefens kontor. Kul, tänkte jag, nu får man äntligen göra come-back i A-laget efter flera veckors behärskad förtvivlan. Men ack vad man bedrar sig. Han började med att berätta hur bra jag är och hur vackert jag spelar, men sedan kom chocken. “Vi har inte plats för dig längre i truppen. Du passar inte in i gänget helt enkelt och vem vill ha en trist nykterist i laget? Vi har försökt sälja dig till BK Lugnet, men dom ville inte ha dig. Nu frågar jag dig om du kan tänka dig att spela för Falu BK? Dom begär inte så stor summa för att ta över dig.” “Nej stopp, för allt i världen”, svarade jag, “jag kan inte ett ord danska.” “Då återstår endast alternativet att du får en reträttplats som materialförvaltare. Du blir chaufför vid bortamatcherna, bär klotväskorna, rengör kloten och tvättar matchstrumporna mellan matcherna. Du börjar vid fjälltrippen om tre veckor.” “Tack goa UK-chefen!,” utropade jag, “det är ju i alla fall underbart att få komma hemifrån under helgerna”.